Primär pulmonell hypertension
Pulmonell hypertension är en allvarlig sjukdom som innebär förhöjt blodtryck i lungkretsloppet (blodomloppet i lungorna). Sjukdomen, som är ovanlig, börjar oftast i 20-40 årsåldern och drabbar fler kvinnor än män. Pulmonell hypertension är ännu så länge en relativt okänd och svårdiagnosticerad sjukdom vilket kan betyda att patienter ofta inte får behandling förrän i ett senare stadium av sjukdomen.
Sjukdomstecken och diagnos
Symtomen är i början oftast diffusa med en upplevelse av sjunkande kondition och andfåddhet vid ansträngning. Senare i sjukdomen blir andfåddheten vid ansträngning mera uppenbar. Svimning vid ansträngning kan vara ett allvarligt tillstånd liksom tecken på dålig syresättning med blåaktiga läppar eller fingertoppar.
Vad kan orsaka pulmonell hypertension?
Uppkomsten och utvecklingen av pulmonell hypertension beror på flera faktorer men den direkt utlösande faktorn bakom de sjukliga förändringarna av lungans blodkärl kan inte alltid med säkerhet säkerställas. Ärftlighet spelar en viss roll men det förekommer också att vissa kan drabbas utan att orsaken kan fastställas.
Pulmonell hypertension kan ibland vara relaterad till annat sjukdomstillstånd och uppstå samband med vissa reumatologiska sjukdomar som bindvävssjukdomen sklerodermi och SLE - som är en inflammatorisk, autoimmun sjukdom med symtom från till exempel huden, lederna, blodet, njurarna och centrala nervsystemet.
Hur behandlas pulmonell hypertension?
Det finns läkemedel som sänker blodtrycket i lungartären. Det innebär att hjärtat inte behöver arbeta lika hårt. Det förbättrade blodflödet leder till bättre syreförsörjning i kroppen och minskad påfrestning för hjärtat, vilket i sin tur gör att hjärtat kan arbeta mer effektivt.
